Sågningen som borde få liberaler att tänka om

Klimatpolitiska rådets presentation 21 mars 2024.

Den 21 mars kom Klimatpolitiska rådets granskning av regeringens plan för klimatpolitiken, rapport 2024. Den är en svidande kritik och enligt Dagens Nyheter en ”sågning av ett helt nytt slag”.

Rådet konstaterar exempelvis att regeringen lägger mer pengar i budgeten på det som motverkar klimatmålen jämfört med det som bidrar till att nå dem, förklaringen ligger framför allt i sänkta skatter på bensin och diesel. Rådet konstaterar också att regeringens politik inte leder till att Sveriges åtagande för att nå EU-målet till 2030 nås, till skillnad från den förra regeringens. Detta trots att regeringen gång på gång har sagt att det är EU:s klimatmål som ska styra, i stället för det nationella etappmålet till 2030.

Regeringen har haft hög svansföring om att dess handlingsplan leder till det långsiktiga klimatmålet till 2045. Men rådet visar att det saknas åtgärder i planen för att göra detta möjligt, och att regeringen genom detta påstående ger en missvisande bild och brister i saklighet.

Se i full storlek

Ett talande exempel är att klimathandlingplanen endast innehåller tio nya planerade insatser, i övrigt består den i stort sett bara sådant som tidigare regeringar har infört.  

Begreppet kostnadseffektiv förekommer ungefär hundra gånger i handlingsplanen, men det finns inget underlag som visar att regeringens klimatpolitik är kostnadseffektiv. Och oavsett vilket, att ha en politik som driver på klimatkrisen genom ökade utsläpp blir i slutändan både kostsamt och smärtsamt.

Under själva rapportsläppet gjorde klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari en rekordsnabb visit. Hon valde att tacka kort för rapporten och säga att det är bra att rådet får ge sin bild. Sen smet hon i väg fortare än kvickt, och inte undra på det. Vad mer skulle hon kunna säga?

I salen rådde en nästan uppsluppen stämning och flera av oss funderade över hur det kunde komma sig att så många var glada. Det är ju dystra nyheter att regeringen missköter klimatfrågan och förlitar sig på att ny kärnkraft i en avlägsen framtid ska lösa biffen.

Men detta vet vi ju redan. Den frustrationen är vi många som bär. Just därför är det så befriande att höra Klimatpolitiska rådet konstatera att regeringens klimatpolitik får underkänt. Och att det inte går att förlita sig på att EU ska göra jobbet; för det är medlemsländerna som nu behöver leverera klimatpolitik som gör att EU når sina klimatmål. Det är också avgörande för att hålla ångan uppe i det globala klimatsamarbetet.

Med regeringens strategi skjuts ansvaret att minska utsläppen över till nästa mandatperiod. Till dess kan vi inte vänta. Någonstans inom Liberalerna måste det också gro ett missnöje över att deras parti, som tidigare haft en någorlunda ambitiös miljöpolitik, nu misslyckas totalt. Nu när rådet talat klarspråk kan det inte råda något tvivel om den saken, inte ens hos hängivna liberaler.

Eller som Lorentz Tovatt från Klimatgranskaren formulerar det: Kejsaren tror sig ha kläderna på, men alla andra ser tydligt att hen (regeringen) är naken.

Rättvisa är inget argument mot omställning

Omställningen och den duktiga flickan har en gemensam nämnare - ingen av dem bär alla världens problem på sina axlar.

Det ligger i klimatomställningens natur att den är ett rättviseprojekt, men ofta framställs den som om det vore tvärtom, skriver Anna Jonsson på Under ytan i Syre. Med sådana argument vill man sänka priset på fossilbränslen och fördröja klimatpolitiken – men det ska vi inte gå på.

Läs hela essän i tidningen Syre den 10 nov 2023 här.

Fossil reklam är alltid vilseledande

Idag publicerar vi rapporten Klimatet, reklamen och lagen som visar att fossil reklam i sig är vilseledande och strider mot EU-direktiv, den svenska marknadsföringslagen och ICC:s regler för reklam och marknadskommunikation. Den mest vilseledande faktorn är inte reklamens innehåll, utan reklamen i sig, dess existens. Närvaron av fossil reklam i det offentliga rummet fungerar som ett socialt bevis på att produktionen och användningen av fossiltunga produkter är acceptabel och normal, trots att de bevisligen skadar klimatet och människors hälsa på ett oacceptabelt sätt.

Det är svårt att föreställa sig fossil reklam, oavsett utformning, som inte vilseleder, precis som det är ganska omöjligt att föreställa sig neutral tobaksreklam.

Rådet talar klarspråk

Klimatpolitiska rådets ordförande Cecilia Hermansson vid presentationen av rådets årliga granskning.

Nu har Klimatpolitiska rådet publicerat sin rapport för 2023. Budskapet är tydligt; utsläppen ökar och det sker på grund av regeringens politiska beslut, vilket inte har hänt på tjugo år. Det är ett trendbrott. Sverige har förlorat styrfarten. 

Ingen är väl egentligen förvånad, detta är ju något som utspelat sig för öppen ridå; sänkta bränsleskatter, villkorslösa ersättningar för elräkningar, slopat stöd för elbilar och stopp för reformeringen av reseavdraget, bara för att nämna några. 

Vad är då miljöministerns respons? Romina Pourmokhtari berör inte ens rådets övergripande kritik – de ökande utsläppen och den ändrade kursen – förrän hon får en rak fråga. Då hänvisar hon (återigen) till att lösningarna kommer att presenteras i den klimatpolitiska handlingsplanen senare i år. Annars är det bara snabbare tillståndsprocesser och ökad elproduktion till konkurrenskraftiga priser för hela slanten. 

Bara för en dryg vecka sedan publicerades den senaste IPCC-rapporten som är tydlig med att läget är mer riskabelt nu jämfört med bara den förra IPCC-rapporten: “Klimatrisker och andra risker kommer att interagera i allt högre grad och leda till sammansatta risker och kaskadrisker som är mer komplexa och svårare att hantera” (inofficiell översättning av SMHI) 

Regeringen anser sig ändå ha tid och råd att öka utsläppen. Hur påverkas vi som medborgare när staten själv tar sig denna rätt? Vem vill låta bilen stå när staten trycker på gasen? 

Det blir tydligt var regeringens värderingar ligger och det blir statligt sanktionerat att tänka likadant och göra detsamma. Du behöver inte minska din elkonsumtion när priserna rusar, du får ju ersättning längre fram (och ingen behöver veta att du har fått den). 

Behovet av att minska konsumtionen är en blind fläck för regeringen. Det lär knappast bli något som den kommer ta sig an helhjärtat i framtiden heller. Men kanske kan rådets rekommendation nummer sex ändå leda till någon typ av eftertanke, att samhället behöver bli mindre känsligt för framtida resursprischocker genom att bland annat effektivisera energi-, material- och produktanvändningen. 

Det återstår för oss alla som vill se en politik som håller sig inom planetens gränser att fortsätta argumentera och driva konkreta, förslag som kan minska utsläppen i den takt som krävs. Och inleda samtal om vilka värderingar som bör vara vägledande i vårt samhälle, kring middagsbord såväl som i den offentliga debatten. För värderingar är helt centrala för att få till förändring. Det konstaterar Bi Puranen, från World Values Survey, vid lanseringen av Klimatpolitiska rådets rapport, och det kommer vi ta fasta på.