Rapport: Älskade bilism
Älskade bilism: Om städer som går före och staten som bromsar.
New Weather har kartlagt hur Sveriges 24 största städer arbetar med bilismen och vilken roll staten spelar. Genomgången visar att alla städerna har någon form av målsättning eller ambition för minskad eller begränsad biltrafik, vilket står i kontrast till den nationella planeringen som bygger på fortsatt ökning av biltrafiken. Den nationella politiken behöver nu stötta dessa städers omställning istället för att bromsa den.
Vi lever i en akut klimatkris samtidigt som politics-as-usual fortfarande är styr vår vardag. De lösningar som pekas ut är oftast tekniska och bygger på stort beroende av energi och råvaror, vilket i sin tur skapar nya miljöproblem. I stället för subventioner till en livsstil som är beroende av energi behöver resurser och kraft riktas till att minska vårt beroende av energi och resurser, en insikt som inte minst har blivit uppenbar efter Rysslands invasion av Ukraina.
Det finns städer runtom i världen som redan är på god väg. Paris har exempelvis minskat biltrafiken med nära 60 procent på 30 år. Andra inspirerande exempel är Milano, Barcelona och Vancouver. Ännu fler hittar du i Car Free Megacities sammanställning av städer som går före.
Även svenska städer försöker gå före. De 24 största städerna i Sverige har någon form av målsättning eller ambition för minskad eller begränsad biltrafik – antingen i absoluta tal eller som andel av trafiken. I dessa städer bor ungefär 4,5 miljoner människor, 43 procent av befolkningen i Sverige.
Men de svenska städernas målsättningar och ambitioner om en begränsad bilism står i kontrast till den nationella planeringen som bygger på fortsatt ökning av biltrafiken. Trafikverket räknar med en ökning av persontransporterna med bil med 27 procent från 2017 till 2040. Med en sådan prognos framstår det som rimligt att satsa mycket pengar både på underhåll av befintlig väginfrastruktur och investeringar i ny infrastruktur. Ju mer vägtrafiken ökar desto mer samhällsekonomiskt motiverade blir dessutom dessa investeringar.
Det skapas självuppfyllande profetior, där fortsatta satsningar på vägar motiveras med historiskt ökande vägtrafik. Ett självspelande piano där prognosen skapar verkligheten.
Det vi nu behöver göra är att blicka framåt i stället för bakåt. Vilka drömmar, visioner och värderingar vill vi ska styra hur vi bygger samhället? Vilka platser och mötesplatser vill vi ska rymmas och finnas i och kring våra städer? Många av dessa visioner och målsättningar finns redan i de större städernas styrdokument. Det regeringen och riksdagspartierna nu behöver göra är att stötta dessa städer i deras omställning istället för att bromsa den.