Den sämsta klimatpolitik Sverige haft
Foto: NOAA
Förra veckan presenterade Klimatpolitiska rådet sin granskning av regeringens klimatpolitiska plan för mandatperioden. Det är en läsning som borde få alla i regeringsunderlaget att skämmas, i synnerhet Liberalerna som har förhandlat till sig posten som miljö- och klimatminister och historiskt har drivit en klimatpolitik med vissa ambitioner.
Det verkar tyvärr vara slut med det. Frågan är varför Liberalerna ens innehar ministerposten om de ändå bara gör som Jimmie Åkesson och hans följe av klimatförnekare och bakåtsträvare säger?
Statsminister Ulf Kristersson har kallat Romina Pourmokhtari (L) ”den bästa klimatminister Sverige haft”. Om han verkligen tycker det, så lär det bero på att hon håller god min medan regeringen raserar en av världens få och, trots allt, mest pådrivande krafter inom klimatområdet.
Under tidigare regeringar har den svenska klimatpolitiken haft stora brister, framför allt har den inte legat i linje med Parisavtalets mål om att begränsa den globala temperaturökningen till 1,5°C eller högst 2°C. Men den har trots allt haft ambitioner åt det hållet och tillhört de globalt mest ansvarsfulla tillsammans med exempelvis Tyskland, Storbritannien och en handfull andra länder. Tillsammans med dessa länder har Sverige också varit en starkt pådrivande kraft internationellt.
Med regeringens politik ställs detta på ända. Klimatpolitiska rådet konstaterar att politiken inte längre leder till att Sveriges och EU:s klimatmål uppnås och att regeringens plan inte är en plan eftersom den saknar åtgärder. Tvärtom satsar regeringen, enligt rådet, mer på reformer som ökar utsläppen än som minskar dem. Med regeringens strategi skjuts ansvaret att minska utsläppen över till nästa mandatperiod.
På rekordkort tid har regeringen och SD vänt Sveriges klimatpolitik från att vara hoppingivande till hopplös, från att globalt vara en del av Iösningen till att vara en del av problemet. I en så snabb process är det lätt att tappa perspektivet och därför vill vi komplettera Klimatpolitiska rådets rapport genom att påminna om en del av de beslut som regeringen har genomfört eller är på väg att genomföra:
Klimat- och miljödepartementet har lagts ned och sakfrågorna lagts under Näringsdepartementet.
Klimatmålet till 2030 ska överges och ersättas med ett annat.
Stopp för byggandet av höghastighetsjärnväg Malmö–Hässleholm och Göteborg–Borås.
Bonusen för elbilar avskaffades och försäljningen har rasat vilket försenar omställningen till en fossilfri transportsektor.
Reduktionsplikten har sänkts utan att andra utsläppsdämpande styrmedel har införts och utsläppen av fossil koldioxid ökar.
Skatter på bensin, diesel och jordbruksdiesel har sänkts.
Sänkt miljö- och klimatbudget från 21 till 19 miljarder kronor och avisering om ytterligare sänkningar kommande år.
Miljömålsberedningens förslag om mål för konsumtionsbaserade utsläpp har lagts i malpåse.
Sänkt bistånd vilket leder till långsammare omställning i andra länder.
Kraftigt minskade stöd till civilsamhällesorganisationer som arbetar med hållbar konsumtion.
Nej till statligt stöd för nätanslutning av havsbaserad vindkraft, vilket bromsar utbyggnaden.
Nedskärningar i järnvägsunderhållet.
Höjd skatt på reparationer.
Stopp för förslag om obligatorisk energieffektivisering, så kallade vita certifikat.
Avslag på ansökan för vindkraftparken Stora Middelgrund.
Metodiskt arbete för att stärka flygets konkurrenskraft, vilket ökar flygandet.
Utfasning av stadsmiljöavtalen, vilket leder till ökade utsläpp från transporter.
Beslut har fattats om en återgång till det gamla reseavdragssystemet och höjd milersättning för bensin- och dieselbilar, vilket gynnar fossil bilkörning framför kollektivt resande.
Avveckling av stödet för innovativa och hållbara samhällsbyggnadsprojekt i Norrbottens och Västerbottens län.
Stopp för förslag om statligt stöd till vindkraftkommuner.
Slopandet av skatt på plastpåsar.
Listan kan göras längre, men poängen är att Klimatpolitiska rådets kritik inte är tagen ur luften, tvärtom. Miljöorganisationer och tankesmedjor varnade redan före valet 2022 för konsekvenserna av en blåbrun regering och har sedan dess protesterat varje gång regeringen har genomfört försämringar. Kritiken kommer inte som någon överraskning. För att anknyta till Ulf Kristerssons talepunkt om klimatministern menar vi att den klimatpolitik som hon och den nuvarande regeringen driver är den sämsta klimatpolitik Sverige haft.
Mycket tyder dessvärre på att mandatperioden ur miljö- och klimatpolitisk synpunkt är körd. Styrda av Sverigedemokraterna verkar regeringen sträva efter att rasera en klimatpolitik som ledde åt rätt håll, ingav hopp och drev på internationellt för en nödvändig omställning.
Lyckligtvis är det inte regeringen som ensam styr utvecklingen. Förvisso är en ansvarstagande politik viktig, men klimatomställningen sker inte på Rosenbad utan på tiotusentals arbetsplatser och hem runt om i Sverige. Det är viktigt att den utvecklingen inte stannar av i väntan på en annan regering som tar ansvar.
Tillsammans kan andra politiska krafter, näringsliv, myndigheter, kommuner, regioner, civilsamhället och privatpersoner hålla farten uppe och driva på omställningen. Vi uppmanar dem att fortsätta sätta ambitiösa mål i den egna omställningen, göra sina röster hörda för att visa att det finns en stark opinion som stödjer en kraftfull klimatpolitik och kräva att regeringen agerar enligt Klimatpolitiska rådets rekommendationer.
Även publicerad i Aktuell Hållbarhet