Sågningen som borde få liberaler att tänka om
Klimatpolitiska rådets presentation 21 mars 2024.
Den 21 mars kom Klimatpolitiska rådets granskning av regeringens plan för klimatpolitiken, rapport 2024. Den är en svidande kritik och enligt Dagens Nyheter en ”sågning av ett helt nytt slag”.
Rådet konstaterar exempelvis att regeringen lägger mer pengar i budgeten på det som motverkar klimatmålen jämfört med det som bidrar till att nå dem, förklaringen ligger framför allt i sänkta skatter på bensin och diesel. Rådet konstaterar också att regeringens politik inte leder till att Sveriges åtagande för att nå EU-målet till 2030 nås, till skillnad från den förra regeringens. Detta trots att regeringen gång på gång har sagt att det är EU:s klimatmål som ska styra, i stället för det nationella etappmålet till 2030.
Regeringen har haft hög svansföring om att dess handlingsplan leder till det långsiktiga klimatmålet till 2045. Men rådet visar att det saknas åtgärder i planen för att göra detta möjligt, och att regeringen genom detta påstående ger en missvisande bild och brister i saklighet.
Ett talande exempel är att klimathandlingplanen endast innehåller tio nya planerade insatser, i övrigt består den i stort sett bara sådant som tidigare regeringar har infört.
Begreppet kostnadseffektiv förekommer ungefär hundra gånger i handlingsplanen, men det finns inget underlag som visar att regeringens klimatpolitik är kostnadseffektiv. Och oavsett vilket, att ha en politik som driver på klimatkrisen genom ökade utsläpp blir i slutändan både kostsamt och smärtsamt.
Under själva rapportsläppet gjorde klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari en rekordsnabb visit. Hon valde att tacka kort för rapporten och säga att det är bra att rådet får ge sin bild. Sen smet hon i väg fortare än kvickt, och inte undra på det. Vad mer skulle hon kunna säga?
I salen rådde en nästan uppsluppen stämning och flera av oss funderade över hur det kunde komma sig att så många var glada. Det är ju dystra nyheter att regeringen missköter klimatfrågan och förlitar sig på att ny kärnkraft i en avlägsen framtid ska lösa biffen.
Men detta vet vi ju redan. Den frustrationen är vi många som bär. Just därför är det så befriande att höra Klimatpolitiska rådet konstatera att regeringens klimatpolitik får underkänt. Och att det inte går att förlita sig på att EU ska göra jobbet; för det är medlemsländerna som nu behöver leverera klimatpolitik som gör att EU når sina klimatmål. Det är också avgörande för att hålla ångan uppe i det globala klimatsamarbetet.
Med regeringens strategi skjuts ansvaret att minska utsläppen över till nästa mandatperiod. Till dess kan vi inte vänta. Någonstans inom Liberalerna måste det också gro ett missnöje över att deras parti, som tidigare haft en någorlunda ambitiös miljöpolitik, nu misslyckas totalt. Nu när rådet talat klarspråk kan det inte råda något tvivel om den saken, inte ens hos hängivna liberaler.
Eller som Lorentz Tovatt från Klimatgranskaren formulerar det: Kejsaren tror sig ha kläderna på, men alla andra ser tydligt att hen (regeringen) är naken.
