Pliocen revisited
Bild: NOAA
Ovanpå alla bränder och översvämningar, varningar om en avmattad Golfström och IPCC:s senaste rapport kom så (den inte oväntade) nyheten om att månaden juli var den varmaste som någonsin uppmätts. NOAA pekar dessutom ut en hel rad oroande anomalier under sommaren 2021.
Vi lever i en värld som blir allt varmare. Den genomsnittliga temperaturen på jorden var cirka 13,7 grader Celsius under andra halvan av 1800-talet, vilket är utgångspunkten när FN:s vetenskapliga klimatpanel IPCC mäter temperaturförändring. Idag är den närmare 15 grader. Det är, möjligen med två avskräckande undantag, den högsta globala temperaturen på över två miljoner år.
Enligt IPCC är vi på väg mot två eller tre graders uppvärmning under detta århundrade, möjligen ännu mer. Mänskligheten och jordens nuvarande ekosystem har aldrig varit i närheten av detta tidigare. Med hissnande hastighet håller vi på att skapa en ny atmosfär – och en ny planet. Forskare kallar denna nya tidsålder antropocen, den människoskapade tidsåldern.
Vad som väntar oss är oklart. Det finns inga säkra referenser och inget facit, bara forskarnas modeller. Vi är i okända vatten och det enda vi vet är att våra samhällen och livet på jorden inte är anpassade för de förändringar som vi har framför oss.
Under två värmeperioder, eem (130 000 år sedan) och holstein (350 000 år sedan) var temperaturen ungefär som idag. Havsnivån var då mellan fyra och sex meter högre. Det växte ekskogar upp till Skellefteå, Nordkap var klätt av skog, Skandinavien och nordöstra Ryssland var en ö och där London nu ligger betade flodhästar och utdöda skogselefanter (palaeoloxodon antiquus).
Innan dess måste vi gå tillbaka till pliocen, för 2,6 till 5,3 miljoner år sedan, för att hitta lika höga eller högre temperaturer (bild). Detta är också den tidsperiod som forskare anser mest liknar det klimat som jorden kommer att ha år 2050 om inget – eller otillräckligt – görs.
Jordens temperatur sedan 60 miljoner år och scenarier för 2050–2100 enligt IPCC. Observera att tidslinjens skala är bruten. Källa: Burke et al, Pliocene and Eocene provide best analogs for near-future climates. PNAS vol 115, no 52, 2018. Grafik: NWI
Jorden höll då på att kylas ned efter en mycket varm period. Temperaturen var två till tre grader högre och atmosfärens halt av koldioxid var cirka 400 miljondelar. Vi riskerar alltså att omintetgöra flera miljoner år av nedkylning.
Det kan sätta skräck i vem som helst. Men dessutom går den uppvärmning som sker nu oerhört mycket snabbare än någon tidigare förändring. Tidigare uppvärmningar eller avkylningar har tagit tusentals eller miljontals år, medan den höjning av temperaturen som nu sker går på ett par århundraden. Den snabba förändringen skapar stora svårigheter för många arter att anpassa sig.
Vetenskapen känner till fem historiska massutrotningar då en mycket stor del av livet på planeten dog ut. Det finns flera möjliga anledningar till dessa händelser, från klimatförändring och geologiska förändringar till meteornedslag. Forskare anser att planeten nu är inne i den sjätte massutrotningen som orsakas av mänsklig aktivitet i olika former. Mer än 70 procent av jordens yta har påverkats eller förändrats av människan och den biologiska massan av jordens vilda djur är nu mindre än 20 procent av vad den var under pleistocen, perioden mellan pliocen och den senaste istiden.
Temperaturökningen som nu pågår bidrar starkt till utrotningen. Högre temperaturer gör att många arter inte kan leva på platser där de tidigare har funnits. En del av dem följer klimatförändringen och flyttar mot polerna eller högre upp i landskapet. Därför flyttas trädgränsen längre norrut och högre upp i landskapet och därför förändras både flora och fauna på varje given plats.
Andra kan inte flytta eftersom de är stationära, exempelvis koraller, eller att de redan lever i de kallaste områdena, exemplvis fjällräv och isbjörn, de har ingenstans att ta vägen i en varmare värld. Deras enda möjlighet är att arten anpassas till ett varmare klimat, vilket i allmänhet tar lång tid.
Tusentals populationer av hotade ryggradsdjur har gått förlorade under det senaste århundradet, vilket tyder på att den sjätte massutrotningen orsakas och påskyndas av människor. Dessutom är arter länkar i ekosystem, och när en försvinner kommer de arter som den interagerar med troligtvis också att gå under.
Det internationella organet för naturskydd, hållbar utveckling och biologisk mångfald, IUCN, uppskattar att en femtedel av jordens arter hotas av utrotning de kommande decennierna.
De utsläpp av växthusgaser som har skett hittills kommer att förändra jordens klimat och ekosystem för alltid, vi kan aldrig få tillbaka det klimat vi hade under större delen av 1900-talet. Men vi kan begränsa förändringen och minska risken för mycket allvarliga och potentiellt katastrofala konsekvenser. Med en kraftig och snabb minskning av utsläppen de närmaste åren är det enligt IPCC möjligt att temperaturökningen kan stanna vid 1,5 grader.
Målet som anges i det så kallade Parisavtalet är att begränsa temperaturökningen till 1,5 eller högst 2 grader. Det är långt ifrån en ofarlig förändring, men oändligt mycket bättre än den ökning med över tre eller fyra grader som inträffar vid politics-as-usual.
Är det någon som inte tycker att vi har ett planetärt nödläge?
Gunnar Lind